Matilda Larsson

Vilken dag, vilken kväll!

Började torsdagen med att åka till sjukhuset för att genomföra min lilla operation. Jag var hungrig som en gris eftersom man måste fasta innan man ska opereras, men tänkte att jag ska ändå  strax sövas så då känner jag ändå inget. Problemet var dock att det verkade vara lite körigt där på kirurgen, eftersom det dröjde en timme innan jag ens fick komma ut ur väntrummet. Sen fick jag byta om till en stilig sjukhus-outfit bestående av vita knästrumpor, vitt sjukhuslinne, blå sjukhusmorgonrock samt ett litet patientarmband. Kändes lite som att jag var med i ett avsnitt av Grey's anatomy.

Efter detta var det då tänkt att doktorn skulle komma och rita lite streck på mitt knä, men i väntan på detta fick jag ligga kvar i sjukhussängen. Martin var trogen som en liten hund och väntade vid min sida hela tiden, vilket verkligen förstärkte känslan av sjukhusserie. Men doktorn kom fortfarande inte, och vid det här laget hade det gått några timmar. Till slut kom en sköterska som fick ge mig dropp så jag inte skulle svimma av näringsbrist, höll ju nästan på att dö av hunger. Efter ungefär fyra timmar kommer äntligen doktorn, men det är inte min doktor. Min doktor är tydligen sjuk och kan inte operera mig idag.

KUL JUL ATT JAG HAR LEGAT HÄR I FYRA TIMMAR!! Skulle man kunna tänka sig att jag sa i ren frustration, men icke! Jag valde att se det som ett tecken. Ett tecken som pekade i festandets riktning. Någon ville att jag skulle supa just den kvällen!! Och såna där tecken ska man följa, även jag. Därför blev det först lite tjejkväll hemma hos Ebba där jag ägde sönder i det trevliga sällskapsspelet Så det kan låta, och efter det blev det en sväng på studentfesten. KUL hade jag dessutom!

Jag har härmed börjat på min uppsats! Har lyckats pränta ner 10 rader ungefär, börjar bra.

--

Nu är det klart och betalt på Skvadern när det gäller balbiljetterna iaf, tack gode gud för det. Nu är det bara roliga saker kvar, även om jag har en viss föraning om att det här med bordsplaceringen kan bli lite av ett helvete. Förhoppningsvis är jag pigg och glad när den dagen kommer. 

Imorgon ska jag träffa min sömmerska, ska kanske sy upp min studentklänning hos henne med. Känns en aning tryggare än att jag ska försöka själv, mina klänningar har en tendens att rasa ihop. Hihi, då får jag tänka ut designen till den också! Min högsta dröm hela mellanstadiet var faktiskt att bil designer, kanske ska göra en kovändning och satsa på en sån karriär istället? Ska kanske avvakta tills jag hört reaktionerna på balklänningen dock, den kanske blir det värsta världen skådat.

Nää. NÅN borde ha något värre på sig, jag har hört rykten om genomskinliga latexklänningar.

Klänningen Temptress för 2350 spänn, någon? 

Hej svejs!

Idag är en stor dag, det är nämligen dagen jag gör debut som avlönad kyrkomusiker. Just det, ni såg rätt! Om ni vill beskåda detta framträdande bör ni infinna er i Sättna kyrka 18.00.

Förutom detta gör jag inte så mycket idag. Kanske snart städar lite, eller läser lite om globalt bistånd. Schpenande!

Har varit en väldigt lugn helg för mig, kändes välbehövligt. I fredags följde Emelie med hit till ön och vi spenderade kvällen i musikens tecken. Först såg vi Så ska det låta (där jag krossade allt motstånd) och sen skrev vi låtar på franska. Gick väl sisådär, man skulle kunna säga att det var dömt att spåra ur redan innan vi började. Jag och Emelie har kommit fram till att när vi tar tag i projekt skulle vår entusiasmkurva kunna beskrivas med det klassiska uttrycket "upp som en sol, ner som en pannkaka", något vi också fick bekräftat i personlighetstestet vi gjorde på psykologin.

Igår var jag på handbollsmatch, trevligt trevligt. Vann gjorde dom med, vilket spred lite lycka i den delan av min själ som är tillägnad sport. Sen joinade jag dom andra 4 miljonerna i Sverige som följde melodifestivalen. Detta fick ske hemma hos systrarna Pantzare i Korsta, där jag en gång i tiden gick i sömnen ut på balkongen i tron om att toaletten låg där. Traumatisk upplevelse.  

Har hittat nyckeln! Som vanligt var det pappas fel och inte mitt att den var borta, då den denna gång återfanns i hans jeansficka.
--

Tänkte ge ett litet exempel ur vardagen på hur känslomässigt instabil jag är. Idag på psykologin skulle vi göra ett Mayer Briggs-test, dvs ett ganska stort och välkänt personlighetstest. Efter att ha kryssat frågor i all oändlighet visade det sig att jag var en bokstavskombinationen EITS, typ. Då styrs man tydligen av tanken, är en god organisatör, gillar logik osv, vilket kan låta bra. MEN, man är också känslomässigt hämmad och i vissa fall helt känslokall, man kör över människor och fungerar dåligt i relationer. KUL! Jag tog så illa vid mig att jag fick lite av ett sammanbrott i den större skalan, vilket inte alls är att överreagera, nej då! Det hela slutade med att min snälla psykologilärare Pernilla fick skriva ett litet pepp-mejl där hon intygade att jag faktiskt inte var en hemsk människa.

Hej och hå, känslomässigt hämmad är jag banne mig inte!